Manimalisrapporten 2020: den sista rapporten från Manimalis

Manimalisrapporten 2020 blev föreningens sista. Den skrevs när beslutet att lägga ner Manimalis redan var fattat och den sammanfattar trettio års arbete för sällskapsdjurens plats i samhället. Här är rapportens innehåll, de viktigaste slutsatserna och skälen till att föreningen avslutades.

Innehåll

1. Den sista rapporten
2. Innehållet kapitel för kapitel
3. Djuren gör oss friskare
4. Krav på kvalitet och nationella regler
5. Ekonomin och samhället
6. Röster om föreningen
7. Vanliga frågor
8. Källor

Den sista rapporten

Ordföranden Ulla Björnehammar inleder med att konstatera att läsaren håller den sista Manimalisrapporten i handen. Enligt rapporten hade hon lett föreningen sedan starten 1990. Ingen ville ta över efter henne. Samtidigt hade några av sponsorerna lämnat under 2018. Förordet är daterat i Bromma i januari 2020.

Rapporten beskriver föreningens ekonomi öppet. De första åren finansierades arbetet främst av Mars Petcare och Agria Djurförsäkring, vilket gav pengar till byråer, seminarier och konferenser. När de avtalen upphörde låg verksamheten i träda några år, tills en ny grupp sponsorer gjorde en nystart möjlig.

Föreningens hållning sammanfattas i mottot att det är en mänsklig rättighet att ha sällskapsdjur i livets alla skeden. Manimalis var medlem i den internationella organisationen IAHAIO och förespråkade ansvarsfullt djurägande.

Innehållet kapitel för kapitel

Djuren gör oss friskare

Forskningskapitlet konstaterar att antalet vetenskapliga rapporter om människor och djur hade ökat till omkring hundra om året. Rapporten formulerar läget så här: forskarna vet att djuren påverkar oss positivt men inte varför.

Två studier får störst plats. Uppsala universitet följde drygt 3,4 miljoner svenskar mellan 40 och 80 år under tolv år och såg lägre dödlighet bland hundägare. Den tjeckiska studien Kardiovize i Brno jämförde 1 769 personer och fann att hundägarna hade bäst värden för kost och fysisk aktivitet. Rapporten återger också forskarnas egen reservation att sådana studier visar samband och inte orsak.

Läkaren och professorn Kerstin Uvnäs Moberg beskriver hur beröring och ögonkontakt frisätter hormonet oxytocin, som dämpar stress. Från Linköpings universitet redovisas ett projekt om stress, där hundarnas stressnivåer följde ägarnas. Du hittar en genomgång av den forskningen på vår sida om djur och hälsa.

Krav på kvalitet och nationella regler

En röd tråd i rapporten är bristen på gemensamma regler för hundar i vård, skola och omsorg. Svenska Brukshundklubben hade sedan 2016 uppdrag från Myndigheten för delaktighet att vara stödfunktion för assistanshundar. Ändå saknades enhetliga krav på tester, utbildning, certifiering och märkning. I princip kunde vem som helst utbilda och sälja ekipage.

Rapporten varnar för lycksökare i branschen och för volontärer som tar med otränade djur i vården. Under IAHAIO:s konferens 2019 visades exempel på hur illa det kan gå för både djur och människor. Kapitel 3 avslutas därför med råd till den som köper eller säljer tjänster med djur.

Ekonomin och samhället

Avsnittet om ekonomi pekar på att djurägare i studier har färre sjukdagar och använder mindre läkemedel. Det refererar också Socialstyrelsens försöksverksamhet med service- och signalhundar, som visade högre livskvalitet och mindre behov av stödinsatser.

Manimalis efterlyste en studie av hur mycket samhället kan spara när utbildade hundteam arbetar i skola, vård och omsorg. Någon sådan beräkning fanns inte 2020. Rapporten tar även upp ofrivillig ensamhet, som i en debattartikel 2018 beräknades kosta minst 13 miljarder kronor om året. Rapporten kritiserar att djuren inte nämndes som en del av lösningen.

Röster om föreningen

Det sista kapitlet låter personer som arbetat med Manimalis sammanfatta föreningens betydelse. IAHAIO beklagar att en av sina äldsta medlemsorganisationer försvinner. Professor Barbro Beck-Friis, en pionjär för djur i vård och omsorg, beskriver hur föreningen bidrog till att sällskapsdjur blev ett accepterat inslag i vården.

Rapporten avslutas med två önskemål. Någon bör ta över arbetet för nationella riktlinjer för hundteam och rätten att ha sällskapsdjur i livets alla skeden behöver fortfarande försvaras, även på äldreboenden.